Chen Xianyi

Utopia-skribenten Chen Xianyi, från Kunluns strategiska forskningsinstut, har passionerat visat hur intensiva diskussioner om Lenovo, Marx och marknadsreformer kulminerade 2021 i Kinas historiska åtagande ”Allmän rikedom.”


2021 kommer gå till historien.

Med allt som pågår just nu har troligtvis inte gemene man ännu insett hur extraordinärt 2021 var, men det kommer att gå till historien. Det kommer inte bara bli ihågkommet på grund av den pågående globala pandemin, utan också för att vara året då massorna spontant förde vad som har blivit känt som: ”En enastående diskussion om sanningens villkor.” [1] Diskussionen som skenbart handlade om rätt och fel i frågan om att överföra och privatisera gemensamt ägda tillgångar, utvecklades allt eftersom den pågick till ett teoretiskt referendum om rätt och fel i största allmänhet, och om de nationella reformernas riktning och utveckling.

Det känns som att det bara var i går då Lenovo röstade för Qualcomms förslag vid världens 5G-normgivande organ, vilket trängde Kinas Huawei ut ur leken och lämnade 5G-standarden i händerna på USA. Den nationella ilskan från 2020 är fortfarande påtaglig, i likhet med ilskan efter ”De 21 kraven” från 1919. [2] Skillnaden från 1919 är att då var det utlänningar som förtryckte oss, men den här gången så var det våra egna landsmän som förödmjukade oss. Dessvärre, trots den spridda ilskan och fördömandet, så straffades inte Lenovo vars vinster gjordes på det Kinesiska folkets bekostnad, samtidigt som man sprang västvärldens ärenden. I stället fortsatte Lenovo att vara fanbäraren bland inhemska privata företag, av de senaste 40 åren av ”ekonomiska reformer.” All kritik av Lenovo avfärdades som ett återupplivande av ”ultravänster-rörelser,” och ett uttalande i solidaritet med Lenovo skrevs under av hundratals välkända entreprenörer. Dessa PR-kampanjer hade som mål att tysta den allmänna kritiken rörande Lenovo.

Således, mitt bland folklig ilska, blev ”rätt och fel” tyst förpassat till historien.

Även om det tycktes som om Lenovoskandalen var över, så visade det sig att missnöjet skandalen gav upphov till hos massorna var desto mindre förbi.

Ingen såg det komma, men plötsligt tände en ung bloggare under pseudonymet ”Mingde” en gnista som fick skandalens efterdyningar att flamma upp igen. Genom att modigt exponera utförsäljningen av Lenovos statsägda tillgångar hamnade frågan på dagordningen igen. [3] Därefter sattes hundratals miljoner tittares uppmärksamhet på frågan genom en videoserie av den kända profilen Sima Nan, vilket förvandlade skandalen till en flodvåg av nationell omsorg och solidaritet. [4] Lite senare analyserade professorn Zhang Jie incidenten i en sanningssökande anda med en vetenskaplig rigorositet, vilket hällde ytterligare bensin på elden i likhet med Sima Nans filmer. [5] Resultatet av dessa händelser var en patriotisk anda som mobiliserade ett kritiskt artilleri och omfattande bojkotter, vilka slutligen bröt ned entreprenörernas skenheliga teatraliska solidaritet med Lenovo.

Vi behöver inte gå långt tillbaka till en tid där det var otänkbart att ifrågasätta de ”ekonomiska reformerna” eller inhemska entreprenörer. De var lika orörliga som det heliga berget Taishan; hotfullt imposant mot vem som än vågade säga ”nej” till Lenovo. Men i dag är allt annorlunda. Även om inte den enskilda incidenten lösts på ett tillfredsställande sätt, även om den kommer glömmas bort, så är folket nu på sin vakt. Folkets höjda omsorg för de statliga företagens riktning, och med allt motstånd mot kampen för ”Allmän rikedom” är nu omöjlig att stoppa. Det här är utan motstycke. Från de högsta positionerna i regeringen till gatorna, så är allas ögon vidöppna och fokuserade på just dessa frågor.

Det här är en enastående kamp.

Det är en kamp om Rätt och Fel och om de ”ekonomiska reformernas” teoretiska grund. Lenovo spelar den här historiska rollen just på grund av sin hänsynslöshet, och för att de gav upp sin nationella karaktär. Lenovo trodde att uppbackningen av en härskande hegemoni som Förenta staterna innebar att man kunde komma undan med vad man än gjorde. De trodde att man bara genom att bära ”de ekonomiska reformernas” fana som dekoration kunde ignorera 1,4 miljarder människors vilja och lag. Lenovo underskattade folkets politiska intressen och förmåga att skilja mellan rätt och fel i frågor som att skänka datorer till den amerikanska militären; som i utförsäljningen av gemensamma tillgångar; som i att dela ut 100 miljoner yuan i vinster till sina ägare, samtidigt som partiet uppmanar alla att göra oförtrytliga eftergifter i kampen för ”Allmän rikedom;” som i när de satte krokben för utvecklingen av den högteknologiska industrin genom manipulationen av regeringsdirektiv för personlig vinning; som i deras oförsvarbara dolda samarbete med USA etc. Lenovos fullpackade bagage med skandaler har hånat den generösa toleransen ett folk om 1.4 miljarder har skänkt dem.

Det här är en enastående kamp. Den är enastående för att folket spontant började skola sig själva. Det här är en rörelse i Marxistiska självstudier. Folket, och inte minst ett stort antal intellektuella, började läsa om Kapitalet och de klassiska marxistiska verken i politisk ekonomi. De ville förstå hur så kallade teoretiker, vilka menade sig förstå kapitalets teori och västerländsk ekonomi, kunde använda sådana bisarra västerländska teorier för att lura vårt folk och vårt samhälle de senaste decennierna. I flera bokhandlar såg vi att folk började leta efter och köpa klassiska marxistiska verk. Framför allt de sex böckerna ordförande Mao en gång rekommenderade till alla KKP medlemmar; bland andra Kommunistiska manifestet, Kapitalet, Kritik av Gothaprogrammet som representativa klassiker. Människor söker nu svar från dessa enastående verk. Läsandet har blivit en process av folkets självstudier. Folket har sakta men säkert förstått att de superrika som har blivit ”monopolkompradorer” inte längre är våra medresenärer. [6] Vad de vill är att helt och hållet implementera en omfattande privatisering av det socialistiska Kina, med målet att upplösa och förstöra vårt socialistiska system.

Det här är en enastående kamp. Den är enastående eftersom att folket, efter flera chokerande avslöjanden, synade alla lögner. Kompradorerna och deras monopoldrömmar lämnar inget utrymme för medkänsla med folket. Absolut rikedom är inte nog för dem. De vill att Kina skall anta det västerländska systemet, där de rika åtnjuter total politisk kontroll. De avundas den arroganta och extravaganta livsstilen detta möjliggör, en livsstil som överskrider sådana som Liu Wencais och Huang Shirens, och som vi en gång gjorde oss av med. [7] Historien lär oss att dessa människor endast bidar sin tid tills de kan genomföra ett avgörande slag på den politiska arenan.

Det här är en enastående kamp. Den är enastående för att det är en kamp i försvaret av enorma landvinningar, vunna genom generationers kamp sen grundat av Folkrepubliken Kina. Vad som måste försvaras är våra röda floder och våra röda berg och vårt enastående socialistiska system. Dessa kapitalister har ingenting att göra med ”reform.” Privata entreprenörer, tillsammans med korrupta byråkrater, skändar ”marknadsreformens” fana för att samla enorm oetisk rikedom och bygga en enhetsfront mot socialismen.

”Noll tolerans”, en aktuell TV-serie på CCTV, utforskade ett stort antal korruptionsmål mot regeringsanställda så som Sun Lijun. Det visade sig att bakom varje enskild korrupt tjänsteman och samverkansfall fanns ett massivt nätverk av finansiellt stöd och samarbete som finansierats av de superrika. För att gå rakt på sak: Kompradorerna och deras byråkrater är våra fiender. Landets framtid vilar på om vi kommer vinna den här kampen.

Det här är en avgörande kamp. Den är avgörande därför att insatserna är höga. Folk förstår den smärtsamma historiska läxan som Sovjetunionen och Östeuropa gjorde; det vilseledande löftet om ”fridfull utveckling.” [8] I dag verkar det som att KKP:s centralkommitté, med kamrat Xi Jinping i sin spets, har ryckt problemet upp med rötterna, när man lägger fram målet om ”Allmän rikedom” för en ny era. Över tid kommer anledningarna bli allt tydligare varför detta mål slog rötter så snabbt i Zhejiang. Det är på grund av att de utmaningar man mötte där är direkt relaterade till detta lands framtid och dess folk i helhet. De superrika kompradorerna, deras byråkrater och de forskare som ger dem en teoretisk täckmantel, fruktar och hatar alla ”Allmän rikedom” över allt annat. Likt deras motparter i USA avskyr de djupt denna strävan. Som en bland flera amerikanska tjänstemän noterade: ”Det kinesiska folket blir rikare, och det kommer innebära en stor katastrof för världen.” [9] De superrika i Kina är inte annorlunda. När centralkommittén la fram nyckelorden ”Allmän rikedom,” slogs de av panik och gjorde allt de kunde för att förhindra implementeringen av detta strategiska beslut. Tackvare deras handlingar kan nu miljontals klart och tydligt se deras ofullkomliga karaktär och deras mörka hjärtan.

Jag är rädd för att det här är en kamp i vilken patriotiska kinesiska medborgare inte längre kan stå vid sidan. Det här är en kamp mot en allomfattande anti-socialistisk offensiv, en kamp för den stora vitaliseringen av den kinesiska nationen, för förverkligandet av det kinesiska folkets dröm. För att komma vinnande ut ur den här kampen, i försvaret över socialismens enastående principer måste vi stå enade tillsammans som en.


  1. ”Två vad som helst” på Wikipedia. [web] 

  2. ”De 21 kraven” på Wikipedia. [web] 

  3. 2022-01-22. Shanghaibörsen stänger Lenovos sci-tech notering, nätmedborgare skrev en följetång i sex delar för att ställa frågor. min.news. [web] 

  4. Zhou Xin, 2021-12-10. Lenovos ägare försvarar 2009 års aktieaffär efter en storm av onlineattacker. SCMP. [web] 

  5. Zhang Jie’s Youtube-kanal. [web] 

  6. En komprador är en inrikes född agent som anställs av ett utländskt företag för att tjäna som samarbetspartner eller mellanhand i kommersiella transaktioner. 

  7. Liu Wencai och Huang Shiren är två av de ”fyra onda markägarna.” [web] 

  8. ”Fredfull utveckling,” som formulerades av USA:s utrikesminister John Foster Dulles på femtiotalet, är USA:s utrikespolitiska mål att ”fredfullt” anpassa Kina och Vietnam till sitt världssystem. 

  9. Barack Obama, 2010: ”Om över en miljard kinesiska medborgare får samma levnadsstandard som australier och amerikaner har just nu så går vi alla mot en väldigt eländig framtid, planeten klarar bara inte av det.” [web]